Barn (och vuxna) med ADHD är ofta väldigt skickliga på att argumentera – ibland så mycket att det föräldrar, lärare eller andra vuxna upplever det som tjatigt, ifrågasättande eller “motsträvigt”. Men bakom detta ligger flera neuropsykologiska och personlighetsrelaterade faktorer som faktiskt gör dem extra bra på att argumentera.

Personer med ADHD har ofta ett snabbt associationsflöde – de kopplar snabbt ihop idéer. En hjärna som jobbar snabbt i vissa sammanhang, särskilt när de är engagerade eller i affekt. Det här kan göra att de kommer på motargument direkt och ofta flera stycken. Exempel: Du säger ”Nej, vi går inte till kiosken idag.” – barnet kommer direkt med ”Men du sa att om det var fint väder… och det är sol!” följt av fler skäl.

Personer med ADHD kan gå in i hyperfokus när något känns orättvist, fel eller viktigt för dem. De släpper inte taget – det blir en målfokuserad kamp. Det handlar inte om att vara manipulativ, utan om att deras hjärna låser sig vid målet.

Starka känslor är ofta vanligt vid ADHD och kopplade till beslut, upplevelser och regler. De reagerar med intensitet, vilket gör att de försvarar sin ståndpunkt hårt. De har också ofta svårare att “släppa det” även om diskussionen är avslutad för dig.

Många med ADHD (särskilt de som också är särbegåvade eller har autistiska drag) är mycket känsliga för upplevd orättvisa eller motsägelser. De vill ha logik bakom beslut. Om du säger ”för att jag säger det”, blir de frustrerade – de kräver logik och sammanhang.

En del personer med ADHD har ovanligt god verbal förmåga. De snappar upp argument, formuleringar och tonläge snabbt. De härmar andras sätt att argumentera, ibland blir barn bättre än vuxna själva.

För att hantera och bemöta detta mer konstruktivt kan du bekräfta känslan först: ”Jag hör att du verkligen tycker det är orättvist.” Sätt gränser lugnt men tydligt: ”Vi bestämmer inte det just nu. Du får gärna ta upp det i kväll igen.” Undvik maktkamp eftersom en ADHD-hjärnan älskar dopamin och konflikter kan faktiskt ge energi. Ge personen valmöjligheter, så att personen känner sig involverat, inte överkörd. Förklara varför, men kort och tydligt eftersom för långa resonemang kan göra att du tappar personens fokus.