Hyperfokus, särskilt i kombination med den typiska ADHD-drivkraften, när något fångar både intresse och belöningssystemet då går hjärnan all in oavsett om det är bråttom eller inte.
Hyperfokus känns ofta som att du vill fortsätta utan avbrott. Du känner ett inre tryck. Det här måste jag få klart / få flyt i / lösa NU. Du kan bli frustrerad om något eller någon stör eller om det går långsamt. Du kan tappa tidsuppfattning. Du vet rationellt att det inte är bråttom, men kroppen känns som att den är i “uppdraget måste slutföras”-läge. Ett pussel till exempel det kräver detaljerad uppmärksamhet, mönsterigenkänning, och belönar varje bit du lägger.
Hyperfokus är ofta njutbart i början, men det växlar över till stress när något inte flyter. Hjärnan är så påkopplad att kroppen går in i något som liknar kampläge (sympatikuspåslag). Du kanske börjar jaga prestation i något som egentligen var tänkt att vara avslappning. Om ditt hyperfokus går över i stress kan du säga till dig själv ”jag har inte bråttom, det är okej om det går långsamt”. Stanna upp och känn kroppen. Lägg ner det du gör och släpp händerna i knät i 30 sekunder. Fråga dig själv ”hur känns min andning? Hur sitter jag”? Sätt ett mikrostopp. ”Jag ska göra ”detta” sedan reser jag mig och hämtar ett glas vatten.” Det bryter loopen utan att du släpper aktiviteten helt.
Det är väldigt vanligt hos personer med ADHD – det där intensiva drivet, nästan som ett rus, där hela kroppen ropar ”Nu!”. Det är ofta kopplat till dopaminpåslag och hyperfokus, och kan vara både en superkraft och en stressfaktor – för dig själv och för andra.
För att undvika risken för att andra upplever dig som en stress kan du försöka att identifiera känslan tidigt. Lär dig känna igen de första signalerna – det där “pirret”, andningen som förändras, att du börjar prata snabbt eller får svårt att vänta. Genom att fånga känslan innan den exploderar kan du skapa en pauszon. Skriv ner hur det känns i kroppen när det händer. Det hjälper dig att bli snabbare på att märka det nästa gång.
När du får impulsen att agera NU, skapa en rutin där du först stannar upp i 3 minuter. Det kan låta så här i huvudet: “Jag får GÖRA det, men jag ska bara andas tre djupa andetag först”, eller ännu enklare: “Jag sparar tanken, jag hinner ändå.” Den lilla tidsfördröjningen hjälper hjärnan att reglera känslan utan att du tappar motivationen.
Om du ofta får dessa rus i gemensamma sammanhang, kan det hjälpa att du berättar det i förväg. Du kan säga: “Jag får ibland sån här ‘nu-nu-nu’-energi. Det är inte för att jag vill stressa någon, det är bara min hjärna som gasar. Säg gärna till om det blir för mycket, så försöker jag bromsa lite. ”Det brukar skapa förståelse och ibland lite humor istället för irritation.
Skriv ner idéerna i stället för att agera direkt. Ha alltid något till hands (mobil, block, app) där du kan skriva ner tankar eller impulser när de kommer. “Jag vill ringa nu och boka det där!” Skriv: “Ring X – viktigt!” Då känns det inte som att du tappar momentum, men du undviker att dra igång något som stressar andra.
Avsluta med fysisk aktivitet om det är möjligt. Det där drivpåslaget sitter ofta i kroppen också, så om du inte kan agera direkt, gör något kroppsligt som att gå ett varv. Gör 10 benböj. Spänn hela kroppen och släpp. Det hjälper nervsystemet att släppa “fight-or-flight”-läget.
