Domän A

A1 – Social ömsesidighet: bristande förmåga till social ömsesidighet, alltifrån t.ex. att personen avviket från det normalt förväntade i sitt sätt att närma sig andra och ger bristande gensvar i samtalet, till att personen endast i begränsad utsträckning delar intressen eller känslor med andra, till att personen inte alls tar initiativ till eller ger gensvar vid social interaktion.

1. Ett samtal byggs upp genom att man turas om att prata, och har ofta många oskrivna regler. Det kan t.ex. handla om att inte prata i mun på varandra, prata lika lång tid, inte bara prata om sig själv eller veta när ett samtal tagit slut. Hur brukar det fungera för dig? Känner du att du vet hur man ska göra?

Jag avbryter andra, måste jag säga något så måste jag. Annars glömmer jag av det lika fort.  

Pratar väldigt mycket eller inte alls, vad är lagom? Pratar ofta om mig själv, barnen, katterna eller hästar. Ställer ofta för många frågor och eller går in för djupt i ett ämne med mycket detaljer och forskning och tappar den jag pratar med. Eller så blir de obekväma av min kunskap och pratar bort mig på ett otrevligt sätt. Eller så svarar de inte på min fråga. Tex jag frågade på sjukhuset vad betyder dessa siffror (tre olika) får svaret ”dem är inte farliga”. Jag blir frustrerad på folk som inte vågar tänka högt och utanför boxen, om man inte gör det hur ska man då lära och utvecklas? Missar när folk vill avsluta samtalet. Detta gör att jag helst inte umgås med neuropsykiatriska människor, de gör mig bara oerhört obekväm. Bland människor med npf så är detta inte ett problem, det är vårt sätt att kommunicera. Vi är raka och menar det vi skriver/säger. Inte som ”det är obligatoriskt för alla att duscha efter idrotten” – sedan nej självklart är det individuellt. Eller ”datorn får INTE vara i skåpet under natten” – sedan ”det gör inte något om datorn är i skåpet över natten”. Vet hur man ska göra – ett kriterie om jag vet hur jag ska maskera min audhd? Äää jo men det tar så mycket energi så jag orkar bara en liten stund sedan är jag helt slut. Så varför ska jag utsätta mig för det?

2. Tycker du att det är lätt att prata med andra? Brukar samtalen flyta på, eller är det svårt att komma på vad du ska säga eller svara? Är det lättare att prata mest själv om sådant du är intresserad av? Sitter du helst tyst och lyssnar på de andra, eller blir det mer av ett utbyte, det vill säga man turas om att prata om erfarenheter och tankar?

Det blir helt tyst om jag är obekväm eller samtalet är tråkigt och meningslöst eller om energin är slut och jag inte orkar maskera mer. Så jag sätter mig inte i sådana situationer längre, orkar helt enkelt inte det. Träffar npfare och hästmänniskor och min familj som bor i mitt hus. Vi är ganska lika allihop och pratar om våra specialintressen 😊 Trötta och orkar inte umgås. Erfarenhet och tankar pratar jag med min man, kusin och mina barn och lite med mamma och syster. Samt två äldre npfare 61 och 84. Jag är också extremt nyfiken så när jag träffar någon och nosar upp den personens specialintresse eller favoritintresse så är jag bra på att ställa frågor och sedan utifrån svar ställa mer frågor på så sätt har jag lärt mig att undvika småprat eller få personliga frågor från sådana personer som jag inte känner.

3. Brukar du berätta om eller visa saker för andra, t.ex. när du tittar på TV, läser i en tidning eller ser något roligt? Brukar du berätta för andra om hur du känner dig och hur du mår eller om sånt du varit med om? Berättar du t.ex. om du gjort något speciellt under helgen eller upplevt något roligt eller jobbigt? Är det lättare att berätta om någon annan frågar dig?

Ja, jag visar saker för andra. Jag övertänker nog om jag visar för mycket eller pratar för mycket om saker som inte intresserar andra. Själv tyckte jag det var väldigt jobbigt när jag växte upp att min pappa hela tiden skulle berätta om sina specialintressen som jag tyckte var helt oviktiga och supertråkiga. Jag har några personer som jag berättar hur jag mår för på ett djupare sätt. Andra svarar jag bara ”bra” om någon frågar även om det är långt ifrån det. Vad man gjort i helgen – har alltid sedan jag började skolan varit värsta frågan. Om någon började prata om helgen så bytte jag samtalsämne eller gick där ifrån. Jag hade aldrig gjort något normtypiskt på helgen. Utan mina intressen och det jag hade gjort var alltid avvikande och jag skämdes för att jag inte passade in. Det är inte lättare om någon frågar mig. Jag blir mer stressad av att bli frågad, då är det någon annan som har kontrollen över samtalet. Det är också skillnad på att få frågor från en neurotypisk person, jag upplever deras frågor konstiga på något sätt. Svårare att svara på och då blir svaret konstigt och stelt. Ibland svarar jag antagligen med låg röst då för jag får ofta frågan ”vad sa du”.

4. Hur är det om någon annan vill berätta om eller visa saker för dig? Hakar du på då, t.ex. ställer du frågor och lyssnar? Händer det att du inte uppfattar att andra vill visa eller berätta något för dig? (Jämför A3: anpassning).

Det är väldigt olika. Men som ovan när jag växte upp och pappa ville visa mig saker blev jag stressad, rastlös och ville bara gå därifrån. Samma när vi var på tex studiebesök med skolan eller när vi var i Karlskrona och en släkting visade runt oss på Marinmuseumet. Jag tror detta blivit bättre med adhd-medicinen och önskar att jag kunde få en ny chans i Karlskrona. Om jag är intresserad ställer jag massor av frågor ofta för många för ofta tappar personen intresset att svara på mina frågor. Tror inte att jag missar att någon vill prata, mer kanske att jag har lärt mig strategier för att dra mig undan både platsen och samtalet. Svarar vet inte, eller annat undvikande och säger att jag måste…

5. När du träffat människor som du inte känner så väl, har du någon gång uppfattat eller fått veta att du tagit kontakt eller svarat på ”fel sätt” utan att själv riktigt förstått vad som var fel? Det kan t.ex. vara att du sagt ”fel sak”, avbrutit utan att du tänkt på det, gått för nära eller inte riktat dig mot den du vill säga något till eller svara. (jävför A3: anpassning).

Jag får ofta höra att jag ska/borde hälsa på. Att jag borde stanna lite längre. Att det var såå längesedan ”vi” träffades. Alltså kritik för att jag inte tycker om/orkar vara social. I nya sammanhang får jag alltid höra att jag är så tyst och måste ta för mig och våga prata. Att jag är så blyg.

6. Hur var det när du var yngre? (Hänvisa till ovanstående frågor om A1-kriterier).

Jag var blyg och tyst. Tyckte inte om att få uppmärksamhet, prata inför andra. Jag var svår att få med på lekar. Tyckte inte om rollekar. Mamma o pappa försökte hitta kompisar åt mig men jag var inte intresserad. Tog de hem någon tog jag med de till mitt rum och spelade Nintendo. Jag tyckte om att gå ärenden åt vuxna med en kompis. Eller gå till en affär och titta på pysselsaker, fanns fler butiker på 80-talet.

Klasskompisar kommenterade ofta att jag bara pratade om min katt och mina brevkompisar. Jag hade väldigt många brevkompisar världen över och tyckte om det.

Minns att jag tolkade bokstavligt och gick av bussen på fel ställe som sexåring för mamma bara kommit ihåg och säga att jag skulle plinga när bussen körde förbi lekplatsen så jag gjorde det åt båda hållen. På mellanstadiet missförstod jag ofta läraren och han blev arg vilket stressade mig så jag blev sjuk. På rasterna gjorde jag saker som inte krävde så mycket kommunikation som hoppa hopprep, hoppa hage och spelade King (minns inte vad det hette på min tid).

Jag minns inte att jag berättade så mycket av hur jag mådde när jag var yngre. Gick med öroninflammation på lekis så det värkte väldigt mycket, sedan frågade alla varför jag inte sagt till. Jag var väldigt orolig som yngre, ringde mamma så många gånger att de som svarade ibland glömde av att säga till mamma. Jag fick ont i magen av att vara hemma hos andra och när jag försökte vara med på fritidsaktiviteter. I åk 3 tyckte min lärare att jag pratade barnsligt för min ålder och pratade med min mamma om det. Mamma försvarade det hela med att vi hade en kattunge hemma.

7. Du har beskrivit att du har de här svårigheterna (räkna upp de aktuella svårigheterna som påtalats inom kriterierna). Hur skulle du säga att de påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Att inget är naturligt utan kräver enorm ansträngning.

Medför symptomen funktionsnedsättning?

Ja, orkar inte vara bland människor mer än 10-15 min.

Socialt samspel – A2 – Icke verbal kommunikation. Bristande förmåga till icke-verbalt kommunikativt beteende vid sociala interaktioner, alltifrån t.ex. bristande samstämmighet mellan verbal och icke-verbal kommuniktion, till avvikelser i ögonkontakt och kroppsspråk eller bristande förståelse för och bruk av gester, till total frånvaro av ansiktsuttryck och icke-verbal kommunikation.

1. Tror du att andra kan se på dig, genom ditt ansiktsuttryck eller ditt kroppsspråk, vad du tänker eller känner? Kan andra missförstå vad du tänker eller känner, t.ex. tro att du inte är glad över något trots att du är det? Har andra kommenterat det?

Får ofta kommentaren att jag är så lugn, de tror inte att jag kan bli tex arg. På pappas begravning fick jag frågan hur jag kunde vara så opåverkad, jag borde varit ledsen. Jag kämpar ofta att inte visa känslor eftersom jag inte vet om jag kan kontrollera dem om jag släpper fram dem. Sedan det typiska att du ser inte trött ut.

2. När du pratar och diskuterar, brukar du använda gester för att göra det du vill säga tydligare? (utveckla vid behov frågan och ge exempel eventuella gester som förstärker talet eller beskrivande gester som personen använt under intervjun).

Nej.

3. Brukar du har svårt för att tolka andras ansiktsuttryck, tonfall och/eller gester? Om JA kan du ge något exempel? (Beakta även A3 fråga 4 angående svårigheter med anpassning).

Ja, det snurrar runt i huvudet sedan. Förstod jag rätt eller inte. Svarade jag rätt/fel utifrån hur jag uppfattade det? Blev någon sur eller irriterad pga det. Tonfall är nog lättast för det är inte beroende av var jag har min blick. Men vad han/hon menar med tonfallet är ibland svårt att veta.

4. Brukar du ta ögonkontakt? Känns det lätt eller svårt att göra det? Har andra kommenterat din ögonkontakt? Har du behövt träna på att ta ögonkontakt?

Det är jobbigt och tar mycket energi. Många förstår nog inte att strategier jag har är för att undvika ögonkontakt. Tex bara umgås på promenad, sitta på golvet så jag kommer i annan nivå, låtsas skriva massor av anteckningar för att titta i blocket/datorn mm.

5. Hur var det för dig när du var yngre? (Hänvisa till ovanstående frågor om A2-kriteriet).

Samma

6. Du har beskrivit att du har de här svårigheterna (räkna upp de aktuella svårigheterna som påtalats inom kriteriet). Hur skulle du säga att de påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Sjukskriven, det sociala tar för mycket energi, umgås bara på mina villkor, uppfattas som kontaktsökande när jag behöver hjälp.

Medför symptomen funktionsnedsättning?

Ja, fungerar inte.

A3 Utveckla, bevara och förstå relationer: Bristande förmåga att utveckla, bevara och förstårelationer, alltifrån t.ex. svårigheter att ändamålsenligt anpassa sitt beteende till olika sociala sammanhang, till svårigheter att leka låtsaslekar med andra eller skaffa vänner, till avsaknad av intresse för jämnåriga.

1. Det finns situationer där det förväntas att man ska vara eller göra på ett visst sätt eller anpassa sig. Det kan t.ex. gälla hur du ska uppträda och vad som är lämpligt att säga när du är på läkarbesök, på fest eller föredrag; eller att du inte bör sittta lika nära någon du inte känner som vän. Det kan också vara att skämta på ett sätt med dem du känner och på ett annat sätt med dem du inte känner så väl; eller att berätta om intima saker för din partner men oftast inte för arbetskamrater. Är det svårt för dig att veta hur du ska anpassa ditt sätt att vara i olika situationer? Har du upplevt att andra tyckt att du sagt okänsliga saker eller gjort olämliga saker i lägen när du själv inte förstått vad det är som uppfattas som olämpligt? Hur är det i helt nya situationer – blir du extra osäker på hur du ska bete dig då?

Vad är lämpligt på ett läkarbesök? Lyckas sällan. Blir superstressad av fest. Så går aldrig på det. Min nyfikenhet drar/lockar mig att gå på föreläsningar, men det stressar mig också. Skämt kan jag ibland glömma av att anpassa. Ja det är svårt och jobbigt att anpassa sig i olika situationer. Det tar mycket energi.

2. Hur tycker du det är i situationer där man sitter och småpratar? Det kan vara situationer där man sitter och pratar om lite vad som helst (t.ex. mat, vad man gjorde i helgen) bara för att man uppskattar varandras sällskap, utan ett bestämt samtalsämne? Känns det naturligt att haka på och följa med i samtalet eller känns det inte så intressant? Känns det svårt?

3. Kan det vara svårt för dig att förstå och hänga med om någon skämtar eller är ironisk? Kan det bli missförstånd?

4. Om den intervjuade har svarat JA på A2 fråga angående tonfall, gester och ansiktsuttryck: Du berättade att du har svårt att tolka andras tonfall/gester/ansiktsuttryck. Har det påverkat din relation med andra?

5. Har du eller har du haft några vänner? Vad brukar ni göra? Hur har det fungerat? Är det viktigt för dig att ha vänner? Hur brukar du göra när du vill lära känna någon bättre?

6. Brukar du höra av dig till vänner eller vill du gänra att andra ska ta kontakt? Brukar du tänka på att du ska höra av dig för att liksom hålla relationen vid liv eller blir det som att du hör av dig främst när du känner för det eller när du vill ha sällskap eller behöver fråga om något?

7. Kan det vara svårt att veta om den andra vill vara vän med dig eller inte? Har du varit med om att du blivit avvisad, att det blivit missförstånd eller att du känt dig utnyttjad?

8. Hur var det för dig när du var yngre? Lekte du med andra barn eller ville du hellre vara för dig själv? Deltog du i gruppaktiviteter, t.ex. i samling, pyssel, kurragömma? (Hänvisa till ovanstående frågor om A3-kriterierna).

9. Har du eller har du haft några kärleksrelationer? Hur har det fungerat? (För följdfrågor, se ovan angående vänner).

10. Är det något annat du tänker på som är svårt i kontakten med andra?

11. Du beskriver att du har de här svårigheterna (räkna upp de aktuella svårigheterna som påtalats inom kriteriet). Hur skulle du säga att de påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Medför symptomen funktionsnedsättning?

Domän B: Begränsade och repetitiva beteenden

B1: Repetitiva beteenden och språk:

Stereotypa eller repetitiva motoriska rörelser, stereotypa eller repetitiva tal eller bruk av föremål (t.ex. enkla motoriska stereotypier, ekolali, idiosynkratiska fraser, rada upp leksaker eller kasta föremål).

Sorterade saker tex porslinsfigurer, suddigum, klistermärken, skivor, kastisar.

1. Har du några speciella rörelser som du gör ibland? (Visa den intervjuande t.ex. att ”flaxa” med armarna, spänna dig, spreta med fingrarnag eller vrida händerna). Hade du några sådana rörelser när du var yngre.

Snurrade på håret, pillade bort skinn på näsan, rev sönder alla sårskorpor så det blev irriterat (hade alltid sårskorpor eftersom vi hade katt), tecknade mitt namn på knät så ingen såg.

2. Tycker du om att ställa saker i en viss ordning eller rada upp saker ordentligt? Gjorde du det när du var yngre?

3. Händer det att du hanterar föremål på ett sätt som egentligen inte fyller avsedd funktion? (t.ex. snurra på en sak, skruva isär och skruva ihop flera gånger, trycka av och på en knapp eller bära runt på en sak). Hur var det när du var yngre? Hände det t.ex. att du grejade eller ”flippade”med en del av en leksak istället för att leka med den som det var tänkt?

4. Har du upplevt att andra tycker att du har ett speciellt sätt att uttrycka dig på, som att du kanske använder formella, egna eller speciella ord? Har andra kommenterat det, kanske sagt att det låtit annorlunda eller roligt? Hur var det när du var yngre? Upprepade du det andra sa, hade du egna ord eller fastnade du för speciella ord som du ville upprepa eller använda ofta? Tror du att du upplevdes som ”lillgammal” eller gammaldags?

5. Du har beskrivit… (räkna upp de aktuella symptomen som påtalats inom kriteriet). Hur skulle du säga att de här sakerna påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Medför symptomen funktionsnedsättning?

B2 ”Sameness” – beteenden:

Insisterar på att inget ska förändras i vardagen, oflexibel fixering vid rutiner eller ritualiserade mönster i verbala eller icke-verbala beteenden (t.ex. extremt upprörd vid små förändringar, svårigheter med omställningar, rigida tankemönster, speciella hälsningsritualer, tar samma vägar eller äter samma mat varje dag).

1. Är det viktigt för dig att saker och ting i vardagen ska vara eller göras på ett visst sätt? Det kan vara att vilja äta samma maträtter ((jämför B4:6) Att saker helst ska vara på samma ställe, att du gärna vill gå samma väg eller att du helst vill ha precis samma rutin eller procedur varje dag. Tror du att andra tycker att det är lika viktigt som du? Upplevs du som mer ordningsam än andra? Har andra reagerat på det? Hur var det när du var yngre?

2. Hur reagerar du vid förändringar i vardagen eller i nya situationer? Hur reagerar du när du har bestämt något och en annan person föreslår något annat (jämför anpassning, A3:7)? Hur reagerar du om det inte blir som du tänkt dig? Hur är det med överraskningar? Hur var det när du var yngre?

3. Är det svårt för dig att avsluta en aktivitet och sedan starta upp en ny? Är det skillnad om du får hjälp med att avsluta/starta upp? Hur var det när du var yngre?

4. Finns det saker som du brukar göra och/eller säga i en viss följd (enligt samma sekvens eller på precis samma sätt)? Vill du göra eller säga en viss sak varje gång du träffar en särskild person eller är i en särskild situation? Hur var det när du var yngre?

5. Du har beskrivit… (räkna upp de aktuella symptomen som påtalats kriteriet). Hur skulle du säga att de här sakerna påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Medför symptomen funktionsnedsättning?

B3 Intensiva intressen:

Starkt begränsade, fixerade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering (t.ex. starkt fäst vid eller upptagen av speciella föremål, överdrivet inskränkta eller ensidiga intressen).

1. Har du några särskilda intressen som du ägnar dig väldigt mycket åt? Har du intressen som andra kanske uppfattar som ovanliga? Det kan handla om väldigt intensiva intressen för t.ex. film, mode, en artist eller för att plocka svamp, eller för lite ovanligare intressen som hissfabrikat eller kapsyler (specifika eller detaljerade). Det kan även vara intressen som är ovanliga för andra i din ålder. Kan det vara så att intresset tar upp så mycket tid eller plats att det går ut över annat som du behöver göra? Pratar du med andra om ditt intresse? Kan det bli så att andra tycker att du pratar för mycket om det? Hur var det när du var yngre? Fanns det saker som du var speciellt fäst vid eller särskilt intresserad av?

2. Du har beskrivit… (räkna upp de aktuella symptomen som påtalats inom kriteriet). Hur skulle du säga att de här sakerna påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Medför symptomen funktionsnedsättning?

B4 Sensorisk känslighet och intressen:

Hyper- eller hyporeaktiv vid sensorisk stumulering, eller säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen (t.ex. verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla, reagera starkt på specifika ljud eller ytstrukturer, vidrör eller luktar påfallande överdrivet på föremål, visuellt fascinerad av ljus eller rörelse).

1. Är du särskilt känslig för ljud, ljus, smak, lukt och/eller konsistens om du jämför med andra? Reagerar du starkt på hur vissa material känns eller på beröring? Är du snarare mindre känslig än andra? (Inkludera smärttålighet, kyla/värme). Hur var det när du var yngre?

2. Tycker du särskilt mycket om att lyssna på, känna, lukta eller titta på vissa saker? Hur var det för dig när du var yngre?

3. Hur är det med mat? Upplever du att du tycker om att äta färre mat/rätter än andra? Om JA: Av vilken anledning (temperatur, konsistents, smak och/eller lukt; vanemönster? Har det varit viktigt för dig hur maten är upplagd på tallriken? (Jämför även sameness-beteenden, B2:6) Hur var det för dig när du var yngre?

4. Du har beskrivit… (räkna upp de aktuella symptomen som påtalats inom kriteriet). Hur skulle du säga att de här sakerna påverkar dig i din vardag? Är de ett hinder för dig?

Medför symptomen funktionsnedsättning?

Övergripande frågor:

1. Känner du dig annorlunda jämfört med andra? På vilket sätt? När började du känna så= Hur har det påverkat dig i kontakten med familj, vänner, andra i skolan eller på arbetsplatsen?

2. Om JA: Har du gjort något för att andra inte ska märka att du är annorlunda? Tänker du mycket på det? Har du några knep/strategier som du använder sig av i olika situationer (t.ex. tänka på att ta ögonkontakt)?

3. Behöver du stöd i vardagen? Om JA: i vilka situationer? Vilket stöd skulle du i så fall behöva?

4. Är det något annat som du vill tillägga?