När du behöver råd i situationer där du blir diskriminerad kan du kontakta Antidiskrimineringsbyrån Väst. Klicka på bilden ovan för att komma till deras hemsida.

Att bemöta en person utifrån idividuella förutsättningar och behov

Det är inte rimligtatt ställa samma krav på en person med autism (ASD), ADHD och utmattningssyndrom som på en neurotypisk person i en liknande situation. Här är varför:

1. Begränsad energi och utmattning. Vid utmattningssyndrom är förmågan att hantera mentala och fysiska påfrestningar kraftigt nedsatt. Längre möten med många människor och mycket information tömmer energireserverna snabbt och kan leda till extrem trötthet och lång återhämtningstid.

Autism och ADHD förvärrar detta eftersom det ofta krävs extra ansträngning för att filtrera intryck, hålla fokus och tolka sociala signaler. Den kombinerade belastningen blir för hög.

2. Kognitiv och sensorisk överbelastning. Personer med autism kan ha svårt att hantera många intryck samtidigt, som ljud, rörelse och prat från flera personer. Det kan leda till sensorisk överbelastning och svårigheter att fokusera eller förstå vad som sägs.

Vid ADHD blir det utmanande att hålla fokus under ett längre möte, särskilt om det saknas struktur eller om diskussionen är långdragen.

3. Social och kommunikativ utmaning. I en ny situation med okända människor krävs extra mental energi för att tolka sociala signaler och förstå mötets “oskrivna regler” (när man ska prata, hur man ska agera). För personer med autism kan det vara svårt att uttrycka sig i en stressande miljö, vilket kan leda till missförstånd och frustration.

ADHD kan samtidigt bidra till impulsivitet eller svårigheter att organisera sina tankar, vilket gör det ännu svårare att göra sig förstådd.

4. Hälsoaspekter och risk för försämring. Att utsätta en person med utmattningssyndrom för situationer som överstiger deras kapacitet kan förvärra tillståndet och leda till längre återhämtningstid. Det är viktigt att ta hänsyn till den individuella funktionsnedsättningen och energibudgetenför att inte riskera utbrändhet eller försämrad hälsa.

Vad säger lagen?

Enligt Diskrimineringslagen (2008:567) har arbetsgivare ett ansvar att göra skälig anpassning av arbetsmiljön för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att: Krav ska anpassas efter individens förmåga. Rimliga åtgärder ska vidtas för att underlätta deltagande i arbetet, exempelvis kortare möten, tydligare struktur eller färre deltagare.

Att ställa orimliga krav kan vara diskriminerande om det inte finns anpassningar som tar hänsyn till individens behov.

Sammanfattning

Det är inte rimligt att kräva att en person med autism, ADHD och utmattningssyndrom ska hantera långa möten med många deltagare på samma sätt som andra. Rimliga anpassningar bör göras, såsom: Kortare möten med tydlig struktur. Begränsat antal deltagare. Möjlighet till pauser eller att få information skriftligt. Genom att ta hänsyn till individens behov kan arbetsgivaren skapa en mer inkluderande och hållbar arbetsmiljö.

Då det är väldigt oklart hur olika lagar förhåller sig till varandra. Meningen med informationen är att få någon slags reaktion på hur de arbetar. Vi arbetar vidare med jurist på Antidiskrimineringsbyrån Väst om Diskrimineringslagen, Lagen om anställningsskydd, Socialförsäkringsbalken och FNs olika konventioner om mänskliga rättigheter.

Länken ovan är öppen igen, om någon har synpunkter på att texten inte är tillräckligt omskriven för att inte någon identitet ska bli känd går det bra att maila styrelsen audhdlivet@gmail.com