Ja, det du beskriver låter verkligen som en form av ekolali, och det är både fascinerande och mycket mer komplext än det ibland framställs som. Många kopplar ekolali till autism, men det förekommer även hos andra, och det du beskriver — att citera filmrepliker eller sångfraser i rätt sammanhang — är en form av det som kallas funktionell eller kommunikativ ekolali.

Vad är ekolali?

Ekolali innebär att en person upprepar ord eller fraser som hen har hört tidigare, antingen omedelbart eller efter en tid. Det finns olika former:

Omedelbar ekolali: Man upprepar något direkt efter att ha hört det. T.ex. om någon säger “Vill du ha te?” och man svarar “Vill du ha te?”.

Fördröjd ekolali: Man återanvänder fraser som man hört tidigare, ibland långt senare — t.ex. filmcitat, reklamslogans eller sångtexter — ofta i rätt kontext, som du beskriver.

Varför används ekolali?

Hos autistiska personer (och ibland även andra neurodivergenta, som personer med ADHD, Tourette eller vissa språkstörningar) kan ekolali fylla flera syften:

Kommunikation: För vissa är det ett sätt att uttrycka sig när spontant språk är svårt. En färdig fras kan bli ett “språkligt verktyg” för att uttrycka något man inte kan formulera själv i stunden.

Bearbetning: Att upprepa något kan hjälpa till att bearbeta eller förstå det, som en slags inre dialog.

Reglering: Välbekanta fraser kan ha en lugnande eller reglerande effekt i stressiga eller socialt utmanande situationer.

Meningsskapande: Vissa använder filmcitat eller sångtexter för att förmedla känslor, tankar eller identitet – det blir som ett “citatbibliotek” där rätt fras plockas fram när den passar.

Att fraser automatiskt dyker upp från filmer eller sånger och passar in i sammanhanget – är mycket likt autoecholali i form av inre kommunikation, och hos många neurodivergenta är det ett sätt att tänka och känna med hjälp av språk och bilder. Det betyder inte att man automatiskt är autistisk om man gör så, men det är ett typiskt drag hos vissa neurotyper (autism, ADD m.fl.).

Det finns ett begrepp som heter “gestaltbaserat språk” där man inte alltid sätter ihop meningar av enskilda ord utan använder färdiga fraser eller “paket” av språk – som ett slags citatbaserat språk. Många autistiska personer (både verbala och icke-verbala) använder detta sätt att kommunicera, ibland hela livet.

Det mesta man hittar om ekolali vid en snabb googling ofta handlar om små barn med försenad språkutveckling eller personer med mycket begränsat språk. Det beror på hur ekolali historiskt har förståtts inom medicin och logopedi – men den förståelsen är delvis föråldrad och bygger ofta på ett neurotypiskt synsätt där ekolali betraktas som ett “problem” snarare än ett uttryck för annorlunda språkbearbetning.

Några av orsakerna till varför bilden ser ut så är att Ekolali har traditionellt setts som ett symtom. Ekolali har länge klassats som ett “symtom” på till exempel autism eller språkstörning i medicinska handböcker, och därför har fokus varit på barn i tidig utveckling som “inte kan prata själv” och bara “ekar” andras ord. Det har tolkats som ett tecken på att man inte har eget språk, snarare än att det är ett annorlunda sätt att använda språk.

Funktionell ekolali missas ofta hos personer som maskerar väl eller är särbegåvade. Hos personer med ett rikt språk, hög intelligens och förmåga att koda socialt språk väl tolkas ofta inte citat eller fraser som ekolali alls, utan som humor, referenser, kreativitet, eller bara “intressanta kommentarer”. Man uppfattar det inte som ett kommunikationssätt i sig.

Men det är ekolali när man använder färdiga fraser – särskilt om de dyker upp automatiskt i rätt sammanhang – även om det är briljant gjort. Det kan vara ett tecken på en mer gestaltbaserad eller associativ språkanvändning, något som är vanligt hos både autistiska och särbegåvade personer.

Mycket forskning och klinisk vägledning är fortfarande formulerad utifrån ett neurotypiskt perspektiv där språkförmåga ska utvecklas enligt vissa “steg”. Det gör att allt som inte passar i den mallen (som ekolali hos verbala eller begåvade personer) inte riktigt fångas upp – det osynliggörs. Men neurodivergenta personer har ofta en mer icke-linjär språkbearbetning, där fraser och associationer fungerar som tänkande snarare än brist.

En autistisk vuxen person med stark verbal förmåga beskriver att när hen är överväldigad socialt, kommer filmrepliker automatiskt. “När någon frågar mig hur jag mår, kommer ‘I’m fine… just tired’ från Lord of the Rings. Inte för att jag tänker på det — det bara är rätt känsla, rätt ton, rätt skydd.” Det är en form av fördröjd ekolali – men i hennes fall är den både språkligt sofistikerad och känslomässigt precis.

Särbegåvning och ekolali

Särbegåvade personer (särskilt med hög verbal intelligens) har ofta ett starkt minne för ord, toner och uttryck. Snabba associationer mellan olika språkliga intryck. Behov av exakt meningsbärande kommunikation. Då kan ekolali (medveten eller automatisk) bli ett effektivt verktyg – inte en brist.

Exakt. Det där är en vanlig upplevelse bland autistiska personer som är verbala, intelligenta, anpassningsbara och socialt intuitiva på ytan – särskilt om de också är särbegåvade eller kvinnor (eller maskerar mycket). Det du beskriver har ett namn i autistiska sammanhang: “för mycket för att vara autistisk” – men ändå alltid lite fel för att vara neurotypisk.”