Hästar har varit oumbärliga i Sveriges historia – som arbetskraft, i krig, i jordbruket, och som kulturella symboler. 

Förhistoria och järnåldern (ca 2000 f.Kr.–1050 e.Kr.)

Hästarna sprang fritt i skogarna, men snart fångades några in och människan började tämja dem. De spände hästarna framför slädar och vagnar. I gravhögarna begravdes hästar ibland med sina människor. Det var en heder, men också ett tecken på hästens betydelse.”

Vikingatiden (ca 800–1050)

Hästarna var med på plundringståg och långväga färder, men också i fredliga syften som handel och högtider. Vikingarna avlade fram starka små hästar Det var hästar som tålde både kyla och dåliga vägar.”

Medeltiden (1050–1520)

Krigare i rustningar red hästar i strid. De bar riddare, men började också plöjda åkrar. Hästarna drog timmer, vagnar och hjälpte till att bygga kloster och kyrkor. Hästar var status – ju fler, desto mäktigare var ägaren. 

Vasatiden (1520–1611)

“Gustav Vasa red ofta – hästar bar honom under långa resor genom landet. Han byggde upp rikets byråkrati, men hästarna drog posten mellan städerna. Hästarna började registreras noggrannare – hästaveln blev en angelägenhet för staten.”

Stormaktstiden (1611–1718)

Hästar var med i krig, i tusental. De drog kanoner och vagnar genom snö och lera. Många av hästarna dog i slagfältets kaos – Narva, Poltava, Fredrikshald. En del hästar svalt, frös och kämpade, precis som soldaterna som de följde.”

Frihetstid och gustaviansk tid (1719–1809)

Krigströttheten gjorde att hästarna användes mer i jordbruket. Aveln förbättrades. Hästarna drog plogar, transporterade skörd och körde folk till marknader. Gustav III älskade teater och fester och hästar drog vagnar till hovets tillställningar i Stockholm.”

Industrialiseringen (1800-tal)

Städerna växte och arbetshästarna drog gods genom gatorna. Nya raser kom till Sverige, som Ardennern – stora, starka draghästar. Trots järnvägen och ångmaskinen var hästarna fortfarande samhällets motor på många håll.”

Första och andra världskriget (1900–1945)

Hästar användes igen i krig, särskilt som transport- och sjukvårdshästar. I Sverige var hästar viktiga i försvaret och kavalleriet tränade dem. Dock började bilar ta över och hästarnas tid i armén var snart slut.”

Modern tid (1950–nutid)

Hästarna lämnade plogen och armén och hittade hem i sporten. Ridklubbar växte fram över hela landet. Barn lärde sig rida. Ridsport blev Sveriges näst största ungdomsidrott. Elithästar föddes, tränades och tävlade för blågult – i hoppning, dressyr, fälttävlan. Numera kallas hästar ofta för atleter, inte bara djur.

Särskilda svenska hästsymboler

Dalahästen – symbol för svensk tradition och hantverk.
Nordsvensken – urstark draghäst, en svensk nationalskatt.
Beridna högvakten – vi rider fortfarande genom Stockholm i full mundering, en levande tradition.

Hästen har alltså varit med i allt – från kungamakt till vardagsliv, från krig till kärlek. Och även om vi idag kanske inte drar plogen, finns vi kvar i hjärtat av Sverige – i sporten, i kulturen och i själen.