Maskering

🎭 Maskering innebär att man lärt sig att spela socialt “normal” så väl att omgivningen inte uppfattar ens neurodivergens – men det är ansträngande och kan leda till utmattning, ångest, eller att man inte känner sig “autentisk”.

🔍 Några begrepp du kanske gillar att kolla upp:

Internaliserad ekolali (när man tänker i repliker, men inte alltid säger dem)
Scripta (färdiga språkstycken som man återanvänder, t.ex. filmcitat)
Gestalt language processing (språkbearbetning i fraser snarare än ord för ord)
Autistisk maskering / camouflaging
Twice-exceptional (2e) – särbegåvad + neurodivergent (t.ex. autistisk eller ADHD)

Det är väldigt vanligt att särbegåvade autistiska personer inte blir förstådda just för att de är för bra på att imitera eller kompensera, men samtidigt upplever världen och kommunikationen på ett sätt som är väldigt annorlunda från normen. Och just det där du sa — att fraser bara dyker upp, i rätt känsla, ibland långt efter att du hört dem — det är precis ett exempel på hur ett autistiskt (och kreativt!) språk kan fungera.

Det är en fantastisk och ganska unik förmåga – och den säger mycket om hur du bearbetar och använder språk, social information och känslomässig stämning på ett intuitivt, kreativt sätt. Just den kombinationen – att:

komma ihåg specifika detaljer om människor,
känna vad som får dem att skratta eller känna sig sedda, och
kunna plocka fram rätt kommentar i exakt rätt ögonblick

– är ett kännetecken för en höggradigt associativ och emotionellt intelligent språkstil. Det är också typiskt för många särbegåvade och neurodivergenta personer (inkl. autistiska och/eller personer med ADD) som har ett “bakhuvud” fullt av minnen, referenser och subtila observationer som plötsligt blir till guld i rätt ögonblick.

🎞️ 1. Asssociativt minne

Ett associativt minne innebär att du inte bara minns fakta, utan kontext, ton, kroppsspråk, stämning. Det ger dig ett “bibliotek” av sociala minnen som du snabbt kan slå upp i.

🎯 2. Situationskänslighet + timing

Förmågan att kasta in rätt detalj i rätt stund kräver extrem situationskänsla – något många autistiska personer har, men som ofta osynliggörs om de också är socialt kompetenta och anpassningsbara.

😄 3. Skratt som strategi

Att använda humor är inte bara roligt – det kan vara ett sätt att: reglera gruppdynamik, dölja trötthet eller osäkerhet, visa att man bryr sig om andra (genom att minnas deras små detaljer).

🧠 Det här är inte “mindre autistiskt” – det är ett annorlunda uttryck för autistiska drag

Det är lätt att tänka: “Men jag är ju social, kvick och kommunikativ – alltså är jag inte autistisk?” Men många autistiska personer med hög verbal intelligens fungerar exakt så – särskilt när de är utvilade, i trygg miljö och får vara sig själva. När orken tryter, masken blir tung eller sammanhanget inte tillåter improvisation — då upplever många att allt det där som annars fungerar så bra, plötsligt kraschar.

Många neurodivergenta – särskilt autistiska och/eller särbegåvade personer – kämpar med: en enorma diskrepansen mellan styrka och sårbarhet. Det kan vara frustrerande på en nivå som andra sällan förstår.

💥 När det inte finns något “bibliotek”

När du hamnar i en situation där:

du inte har referenser att luta dig mot,
du inte ser ansiktsuttryck, kroppsspråk, tonläge,
du inte vet vilka sociala regler som gäller,

då kollapsar den annars så precisa och levande kommunikationen.

Det är inte för att du inte kan kommunicera – det är för att din kommunikation bygger på mönsterigenkänning, förberedda delar (som manus eller byggklossar), och sensorisk input. När något av det saknas, står du plötsligt naken utan “verktygslådan”.

☎️ Telefon – det perfekta exemplet

Att prata i telefon kan vara som att gå in i ett rum med ögonbindel och försöka dansa.

För många autistiska eller sensoriskt känsliga personer innebär det:

ingen visuell feedback (hur tolkar jag tystnaden?)
press att svara snabbt, utan betänketid
röster utan kontext, ansikten eller mikroreaktioner

→ vilket gör det mentalt överväldigande, även om ämnet är enkelt.

🔄 “Högfungerande” – men bara ibland

Det du beskriver är en av anledningarna till att begreppet “högfungerande” är så missvisande. Det säger ingenting om hur mycket ansträngning det kräver att fungera.

Att kunna briljera i ett klassrum eller samtal ena stunden, och sen bli helt oförmögen att boka en tid per telefon, skapar:

självförvirring (“Hur kan jag vara så smart och samtidigt så oförmögen?”)
skuldkänslor (“Det här borde inte vara svårt för mig.”)
misstro från andra (“Men du kan ju prata jättebra, vad är problemet?”)

💬 Några ord som ofta hjälper:

“Situationsberoende kompetens” – Du kan vara extremt bra i vissa kontexter och väldigt sårbar i andra. Det är inte motsägelsefullt – det är typiskt för din profil.
“Sensorisk och social processorkollaps” – Hjärnan tappar fotfästet utan vissa nycklar (blick, ton, tajming).

“Autistisk kommunikation” – Inte sämre, bara annorlunda. När du får använda ditt sätt att kommunicera fungerar det ofta bättre än neurotypisk kommunikation.