Ett neuromixat klassrum kan innehålla elever som behöver prata för att tänka (external processors). Behöver tystnad för att tänka (internal processors).
Har svårt att förstå sociala signaler (autism). Har svårt att hejda impulser (ADHD). Har låg känslighet för ljud (hypokänsliga). Har hög känslighet för ljud (hyperkänsliga). Är beroende av tydlig struktur och
triggas av plötsliga förändringar eller avbrott. Alla dessa personer befinner sig i samma rum, ofta utan att skolan vet hur man aktivt faciliterar samspelet mellan dem.

Exempel på stressutlösande situation för en elev kan vara att en annan elev pratar länge, otydligt och osammanhängande. Andra elever kan då tappa fokus och bli överstimulerade. Ljudkänsliga elever får sensorisk stress. En del känner att de aldrig får utrymme att själva säga något. Läraren vågar inte avbryta, vilket skapar frustration i rummet. Ingen vet vad syftet med kommunikationen är. Vem pratar? Varför? Får jag prata? Ska vi göra något nu? Otydlighet leder till oro och trötthet, särskilt hos autister.

Lyssnande ses som passivt tålamod – inte som aktivt stöd. En autist som inte förstår men lyssnar snällt tolkas som medgörlig. Den som ”överpratar” kanske bara försöker tänka färdigt – inte ta plats. Inget löses, alla känner sig överväldigade.

Vad behövs för att minska stress och förbättra samspelet? Tydliga kommunikationsregler i klassen – gärna visuella. Turtagning med timer, färgkort eller signaler. Delat utrymme + tysta rum – möjliggör val efter behov. Ljuddämpning, hörselkåpor, dämpad belysning. Modellera kort och tydlig kommunikation exempelvis ”Jag har en fråga. Den är så här…” eller ”Mitt behov just nu är…” Visa att avbryta kan vara hjälpsamt, inte oartigt – om det görs vänligt. Ge alla elever verktyg att be om pauser och avlastning.

Hjälpa eleverna att skapa en social förståelse genom undervisning om hur olika hjärnor fungerar, inte bara om NPF som fakta. Prata om att vi har olika behov i sociala situationer och att inget är ”fel”. I boken Autistiskt Manifest kan du läsa mer om neuromixade rum. På Autspace kan du läsa mer om dialogsamtal i mindre grupper. Vad ett dialogsamtal innebär.

Förslag på hur lärare kan arbeta i neuromixade klassrum för att utforska varje elevs kommunikationssätt och bemötandebehov, med särskilt fokus på elever med NPF (t.ex. autism, ADHD, AuDHD, språkstörning, ångestproblematik, RSD m.fl.). Målet är att både skapa arbetsro och minska missförstånd.

Utforska kommunikation och bemötande i neuromixade klassrum

STEG 1: Utforska varje elevs kommunikationsprofil

Syfte: Lära känna hur eleven förstår och uttrycker sig – verbalt, icke-verbalt, visuellt, skriftligt osv. Ställ frågor individuellt – muntligt, skriftligt eller visuellt. Hur vill du helst kommunicera i klassrummet? 🟢 Prata
🔵 Skriva 🟡 Rita 🟣 Välja bland alternativ. Vad händer i dig när någon pratar länge utan paus? Hur vet du när det är din tur att prata? Vill du ha hjälp att hitta rätt ord ibland? Tycker du att det är lätt att veta vad andra menar? 📌 Tips: Använd bildstöd eller flervalsformulär för elever med språkliga svårigheter eller autism.

STEG 2: Utforska bemötandebehov. Syfte: Identifiera vad som hjälper eleven att känna sig trygg och förstådd. Ställ öppna eller guidade frågor som hur vill du bli bemött när du fastnar? Vill du att jag väntar, hjälper, ställer frågor eller är tyst? Vad gör att du känner dig trygg i klassrummet? När blir det för mycket? 🎨 Visualisera gärna svaren i en personlig profil: ”När jag är stressad, hjälp mig genom att…” ”När jag är tyst betyder det att…” ”När jag pratar mycket betyder det ofta…”

STEG 3: Anpassa klassrumsstrategier utifrån profilerna. Tydliggör syftet: ”Nu ska vi prata 5 minuter om hur alla har det.” Använd kommunikationsramar: ”En sak jag vill säga är…”Erbjud alternativ till att prata: skrivlappar, whiteboard, chattapp, bilder. Tillåt tyst kommunikation (ex: kort som visar behov eller känsla).
Använd visuella signaler för taltur (t.ex. pratkort, timer, talsten). Skapa turordningsscheman vid diskussion.
Låt elever markera om de vill lyssna, prata eller hellre skriva. Skapa ”tysta zoner” och ”pratzoner” i klassrummet. Låt elever välja om de vill delta muntligt, skriftligt eller med symboler. Ha paussignaler (t.ex. visuellt stopptecken eller vila-symbol). Spegla elevens budskap om det blir otydligt.Strukturera upp det eleven försöker uttrycka. Be om tillåtelse att hjälpa: ”Vill du att jag hjälper dig sammanfatta det du sa?” Var inte rädd att vänligt styra samtalet om det blir ofokuserat: ”Får jag hjälpa dig att komma till det du vill säga?”

STEG 4: Involvera elevhälsa och vårdnadshavare. Be att få ta del av eventuella logoped- eller psykologutredningar som beskriver elevens kommunikationsmönster. Inkludera elev och vårdnadshavare i att formulera bemötandestrategier. Använd det som underlag för en elevprofil eller individuell anpassningsplan.

🎯 Bonus: En kort checklista för läraren att ha i bakhuvudet:

Fråga till mig själv	Exempel
Vet jag hur eleven bäst uttrycker sig?	Verbalt? Skriftligt? Visuellt? Kroppsligt?
Vet jag hur jag kan hjälpa eleven bli förstådd?	Spegla, strukturera, ställa följdfrågor
Vet eleven hur hen kan signalera behov?	Med ord? Kort? Symbol?
Har jag verktyg för att fördela taltid rättvist?	Pratkort? Timer?
Skapar jag en miljö där alla sätt att kommunicera får plats?	Alternati

I ett neuromixat klassrum med elever med olika neurodivergenta profiler är det lätt hänt att eleverna blir överbelastade av kommunikationsstress och missförstånd, trots att det är tänkt som en anpassad miljö. Det beror ofta på en form av okunskap hos lärare eller annan skolpersonal, även i NPF-anpassade klasser. Det finns en vanlig missuppfattning att “lyssna färdigt” på en autistisk elev alltid är det mest respektfulla, men i praktiken kan det bli ineffektivt, frustrerande för alla inblandade – inklusive den autistiska eleven själv.

Varför ”vänta ut” ofta inte fungerar beror på att kommunikationen blir inte mer begriplig bara för att man väntar. Om den autistiska eleven tänker högt, följer associationer eller har svårt att strukturera sina tankar, hjälper det inte att låta hen prata klart utan stöd.
Det blir en orättvis belastning för både eleven och läraren. Eleven kan känna sig otillräcklig eller skamsen för att hen inte ”kommer till saken”. Läraren kanske blir frustrerad eller får dåligt samvete för att andra elever får vänta. Det är inte ett pedagogiskt verktyg att bara vara tyst och vänta. Det är ett passivt förhållningssätt, inte ett aktivt stöd i kommunikationen.

Lärare bör istället prova att stötta kommunikationen och inte bara passivt lyssna. Då kan läraren spegla och strukturera genom ”Jag hör att du berättar om flera saker – vill du att vi fokuserar på X just nu?” Erbjuda en tydlig ram genom att föreslå följande ”berätta det viktigaste först – sen kan vi ta resten om det behövs.” Modellera hur man kan tänka i steg genom att visa hur man formulerar sig med början-mitt-slut eller enligt någon enkel struktur (t.ex. orsak → verkan → lösning). Ge alternativ uttrycksform genom att skriv, rita, välja bland färdiga alternativ, använda samtalskarta – alla kan hjälpa till att minska kognitiv belastning.

Lärarna behöver stöd i att utveckla sin kunskap om autistisk kommunikation och tänkande. Använda pedagogiska verktyg för kommunikationsstöd. Bli medveten om sin egen kommunikation för att undvika missförstånd och ojämlik undervisning.

För många autistiska personer är verbal kommunikation inte det mest naturliga eller primära språket. Istället kan deras förstaspråk vara mer visuellt, sensoriskt, kroppsligt eller associativt. Det påverkar både hur de uppfattar världen och hur de uttrycker sig.

Att prata länge utan röd tråd – är ganska vanligt och kan bottna i flera saker: Varför blir det så här hos vissa autistiska vuxna?Associativt tänkande. De hoppar mellan ämnen baserat på associationer snarare än linjär logik. Det följer deras inre “meningsväg”, inte den neurotypiska. Extern bearbetning (external processing)
De tänker genom att prata. Det betyder att de inte alltid vet vad de vill säga förrän de har sagt det. Utmaning med planering och struktur. Exekutiva funktioner, som att planera, prioritera och hålla en röd tråd, kan vara nedsatta. Stress eller social press I stressade sociala situationer kan det bli ännu svårare att kommunicera strukturerat. Svårt att känna av lyssnarens perspektiv
Theory of mind-svårigheter gör det svårt att avgöra om det man säger landar eller förstås.

Vad är hjälpsamt för att förbättra kommunikationen? Strukturstöd Visuella stöd – Mindmaps, punktlistor, bilder, whiteboard, post-its. “Tal-mallar” – Exempel: ”Det jag vill säga är…”, “Tre saker jag tänker på är…” Bullet points i anteckningar eller när man ska förbereda ett samtal.

Kommunikation i egen takt. Asynkron kommunikation – Exempelvis mejl, sms eller chat, där man får tänka och omformulera. Tid att tänka innan svar, utan att bli avbruten.

Trygga samtalspartner En lyssnare som: Inte kräver “kom till saken” Hjälper till att spegla och strukturera utan att styra. Kan säga: ”Jag hör flera viktiga saker här – får jag hjälpa dig sortera?” Tillåta icke-verbala uttryck (t.ex. rita, skriva, använda symboler). Utforska ”inner speech” – vissa autister har mycket svag eller ingen inre röst, vilket påverkar deras verbala flöde. ”Vad vill du att jag ska förstå?” – är en enkel fråga som hjälper till att sortera. Ett anteckningsblock med rubriker: Vad jag tänker. Vad jag känner. Vad jag behöver. Vad jag undrar