För att förstå det unika med miljön i stallet samt vad den och ridlektioner gör med ditt mående behöver du prova själv, annars bör du vara försiktig med att ha allt för många åsikter om detta.

När jag går in genom dörrarna på ridhuset känns det som att jag är hemma fast inte hemma. Jag känner mig lugn och trygg. Den sociala miljön är oftast helt fantastisk. Det är glada och trevliga människor som alla hjälps åt för att skapa den miljön. Här suddas olikheter bort, du får vara dig själv, ålder spelar ingen roll – alla hjälper alla, du blir inte bedömd på ett negativt sätt om du inte kan något – utan det finns alltid någon som hjälper dig så att du får känna att du lyckas. En känsla som många med NPF kämpar dagligen med och som samhället i övrigt inte är så bra på. Detta gör ridhuset till en väldigt viktig miljö för de som tycker om det. Här kan personer i alla åldrar få växa och utvecklas på så många olika sätt. Självkänslan och självförtroendet får en boost varje gång.

Du blir sedd, av både andra ryttare och av alla hästar. Du behöver inte fundera på vad du ska prata om, i stallet pratas det om hästar, helt underbart!

Innan ridlektionen har du oftast en halvtimma tillsammans med hästen du ska rida. Att göra i ordning en häst är som en uppvärmning. Hästen ska borstas och ryktas ordentligt innan lektionen. Hovarna ska kratsas, vilket är tungt om hästen inte hjälper till att lyfta på hovarna. Sedan ska sadel och trens hämtas från sadelkammaren, sadeln ska lyftas upp på hästryggen, läggas på plats och spännas åt. Sedan ska trenset på och alla remmar ska spännas åt så de inte sitter för löst eller för hårt. I boxen tillsammans med hästen krävs mindfullness på högsta nivå, du behöver ha koll på hästen samtidigt som du gör allt annat. Mindfullness som vi VET är så viktigt för återhämtning.

När lektionen börjar hämtar ridläraren alla som ska vara med i stallet och man går tillsammans till det ridhus där lektionen ska vara. Fortfarande gäller fullt fokus, inte gå för nära den framför och läsa av hästen så den är lugn och fin. Sedan ställer alla upp, fixar till stigbyglarna och eventuellt spänner sadeljord lite till innan du sitter upp på hästen.

Nu börjar nästa del av mindfullness, du sitter i sadeln och behöver ha fullt fokus på din kropp, andningen, hästen och ridlärarens instruktioner. Det är så mycket att hålla reda på att du knappt märker vilket träningspass det är för både kropp och knopp, helt underbart.

Efter lektionen går du tillbaka till boxen och tar av all utrustning, bär tillbaka sakerna till sadelkammaren och borstar av hästen. När jag går ut från ridhuset är hela jag så lugn och nöjd. För mig blir det 90-120 minuter mindfullness och det är helt underbart. Det är inte jobbigt, du märker inte det och det är samma med ridlektionen du märker knappt hur mycket du arbetar med hela kroppen men sedan kommer träningsvärken som ett kvitto på din insatts.

Till dig som arbetar i skolan – snälla fundera inte ens på att ta bort ridlektionen för ett barn med NPF. Tiden i stallet och på lektionen är med största sannolikhet på värdefull på så många sätt!