Det finns en kopplingen mellan det svenska skolsystemet och fixed mindset. Carol Dweck, som myntade begreppen fixed och growth mindset, visar i sin forskning att människor med fixed mindset ofta tror att intelligens, talang och förmåga är något medfött – något du har eller inte har. I ett sådant tankesätt blir misstag ett bevis på att du inte duger. I kontrast står growth mindset, där man ser förmågor som något som kan utvecklas genom ansträngning, strategi och lärande av misstag.

Skolan och fixed mindset – Det svenska utbildningssystemet har – precis som många andra västerländska system – ofta byggt på standardisering, mätbarhet och tidsramar. Exempel: Du “ska” vara klar med grundskolan vid 16, gymnasiet vid 19–20. Du får betyg som tidigt signalerar vad du är “bra” eller “dålig” på – ofta utan utrymme för att växa in i ett ämne. Misslyckanden ses sällan som en del av lärandet, utan som något negativt att undvika. Det finns ofta väldigt lite tolerans för alternativa vägar, omläggningar eller att helt enkelt gå i sin egen takt.

Allt detta bidrar till att många unga (och vuxna) utvecklar ett fixed mindset – de drar slutsatsen att “jag är dålig på matte”, “jag är inte smart”, “det är för sent för mig”, eller “jag är inte som andra”.

Hur det borde vara – growth mindset i praktiken. Tänk om vi istället lärde ut att misslyckanden är steg på vägen mot framgång. Att människor lär sig i olika takt, och att det är helt normalt. Att man alltid kan utvecklas, oavsett var man börjar. Att värdet inte sitter i hur snabbt du klarar skolan – utan att du lär dig.

Detta är också större än bara skolan. Vi lever i ett samhälle där prestation, effektivitet och mätbarhet ofta premieras mer än nyfikenhet, kreativitet och uthållighet. I ett sådant samhällsklimat är det inte konstigt att många förlorar tron på sin egen förmåga – särskilt om man inte passar in i mallen.