Bilden ovan borde vara en självklar målbild att jobba efter i förskola/skola. Att skapa en så god självkänsla och självförtroende som möjligt hos barn/ungdomar. Då blir de vuxnas förhållningssätt och attityder till barn oerhört viktiga.

Hur kommunicerar du med barnet/ungdomen? På ett sätt som gör att hen kan utvecklas och nå sin fulla potential? Lär du ut detta sätt att tänka om sig själv?

Det svenska utbildningssystemet

När du börjar i svensk förskola blir du en del av det svenska utbildningssystemet och barn som börjar där omfattas av dess riktlinjer och mål. Det innebär att de flesta barn blir en del av en verksamhet som inte alltid är för barnens bästa och det från att de oftast bara är mellan 1-3 år gamla. Istället för att lägga 100% uppmärksamhet på barnet här och nu så har pedagoger på förskolan ett enormt administrativt jobb där barnens lärande ska dokumenteras. Läroplanen för dessa barn är omfattande. Barngrupperna är stora och det sparas in på pedagoger. Det är stressade pedagoger som ofta blir sjuka och eftersom det sparas pengar så undviks vikarier till varje pris. Det är bättre att pussla inom förskolan. Slå ihop avdelningar är vanligt, vilket skapar en oförutsägbarhet för både barn och vuxna.

När du under hela ditt liv i skolsystemet fått höra att du är fel och gör fel hela tiden så sätter det spår i självkänsla och självförtroende. Vem är jag? Varför är det inte okej att vara mig? Varför ska jag alltid lyda? Varför är mina intressen inte viktiga? Varför pratas det till största delen om mina svaga sidor istället för mina styrkor? Det som vi fokuserar på växer!

En sammanfattning av en utredning gjort 2023.

Det är Chatgpt som sammanfattat hela utredningen som kopierades och klistrades in i Chatgpt.

Detta är en ung person som har en ADHD-diagnos sedan tidigare, men som själv och tillsammans med sin vårdnadshavare har noterat en rad svårigheter som patienten upplever och som inte uppmärksammades tillräckligt i den tidigare neuropsykiatriska utredningen. Dessa svårigheter inkluderar:

Sociala svårigheter: Svårigheter att läsa av sociala situationer, kallprata, inleda konversationer och upprätthålla relationer, särskilt med jämnåriga. Patienten föredrar äldre vänner och har haft svårt att skapa nya relationer i nya miljöer.

Icke-verbal kommunikation: Undviker ögonkontakt, tolkar språk bokstavligt, har svårt att läsa kroppsspråk och har haft många missförstånd både som barn och vuxen.

Emotionell kommunikation: Har svårt att uttrycka känslor och delar sällan känslomässigt innehåll med andra, utom möjligen i trygga relationer eller när det gäller särskilda intressen.

Rigida rutiner och svårigheter med förändring: Starka reaktioner på avvikelser från planerade rutiner, svårigheter att anpassa sig vid oväntade förändringar och en hög grad av detaljstyrning i vardagen.

Specialintressen: Djupa och begränsade intressen som ofta dominerar personens tid och som påverkar denne mycket i form av sömn, matintag och vardagsfunktion.

Sensorisk överkänslighet: Starka reaktioner på ljud, ljus, lukt, smak, textur, hur kroppen känns och temperatur. Svårigheter med mat som lett till diagnosen ARFID och behov av näringsstöd via knapp.

Maskering: Patienten anstränger sig mycket för att framstå som socialt kompetent i nya sammanhang och döljer ofta sina svårigheter, vilket gör att de inte alltid är synliga för utomstående.

Trots dessa beskrivningar har utredningen inte landat i en autismdiagnos, med motiveringen att personen har vänner, kan visa känslor, uppfattas som social i samtal och enligt utredarna då inte uppfyller samtliga A-kriterier för autism.

Brister i utredningen

Tydlig omedvetenhet om maskering
Utredaren förefaller inte ha tagit hänsyn till möjligheten att patienten maskerar sina svårigheter, trots att både patienten och vårdnadshavaren beskriver detta tydligt. Flera av de sociala förmågorna (ögonkontakt, mimik, samtalsdeltagande) som bedömts som ”typiska” kan i själva verket vara inlärda och strategiska för att dölja svårigheter – något som är välkänt inom forskning om autism hos personer som inte passar stereotypen.

Diskrepans mellan textens innehåll och slutsatsen
Själva innehållet i utredningen, särskilt i anamnesen och intervjuerna med patienden och vårdnadshavaren beskriver i praktiken en person med tydliga autistiska drag på flera områden. Trots detta dras slutsatsen att kriterierna inte är uppfyllda, utan att detta ställs i relation till de starka belägg som faktiskt ges i texten. Det tyder på att bedömaren antingen inte förstått sitt eget underlag eller inte integrerat det i analysen.

Otillräcklig förståelse för hur autism kan ta sig uttryck hos personer som är verbala, reflekterande och socialt motiverade
Argumentet att patienten har vänner, uttrycker känslor och reflekterar över relationer används som motargument till en autismdiagnos. Detta är en förenklad syn på autism och speglar brist på kunskap om hur autism kan yttra sig hos personer med hög begåvning och hög verbal förmåga och som dessutom har lärt sig hantera sina svårigheter genom kompensation och maskering.

Underkännande av tydliga tecken på A-kriterier
A1 (nedsatt social ömsesidighet) bedöms som ”till viss del”, trots flera exempel på brister i spontan kommunikation, initiativförmåga, kallprat och delning av känslor. A3 (relationer) bedöms inte vara uppfyllda, trots att patienten själv uttrycker osäkerhet kring vad vänskap innebär, har svårt att behålla relationer mm. Bedömaren verkar ha använt stereotypa mallar snarare än att se till innehållet i berättelserna.

Fokus på ADOS som ”sanning” trots uppenbara begränsningar. ADOS-resultatet (under cut-off) används för att diskvalificera autism, trots att testets begränsningar är kända, särskilt vid maskering, hög verbal förmåga och god social imitation. Det framgår inte att bedömaren reflekterar kring ADOS brister eller väger in kontextuella faktorer.

Bristfällig analys av sensoriska svårigheter och ARFID. Det framkommer mycket starka beskrivningar av sensorisk överkänslighet och matproblematik kopplat till autism, men dessa integreras inte tillräckligt i den diagnostiska bedömningen. Även de betydande svårigheterna relaterade till ARFID, som har tydlig koppling till autismspektrumet, avfärdas eller reduceras.

Hur det är möjligt att en sådan text inte leder till autismdiagnos. Det är sannolikt en kombination av flera faktorer: Otillräcklig kunskap hos utredaren om hur autism kan se ut hos personer med god verbal förmåga och maskering. En övertro på strukturerade testinstrument som ADOS, utan att väga in helheten i anamnesen. Brister i reflektionen kring de insamlade uppgifterna – det verkar som att bedömaren inte analyserat eller förstått den mycket tydliga information som kommer fram i samtal med patienten och vårdnadshavaren. Stereotypa föreställningar om vad autism är, exempelvis att personer med autism inte kan ha vänner, visa känslor eller ha önskan om kärleksrelationer.

Chatgpt avslutar med att rekommendera att en förnyad utredning bör genomföras av en verksamhet med fördjupad kunskap om autism hos personer som maskerar och där särskild hänsyn ska tas till sensorisk känslighet, socialt kamouflerande och ARFID. Det är också viktigt att man ser till hela personens livshistoria och inte enbart utgår från hur personen fungerar i ett testsammanhang. Detta är dock inte möjligt eftersom vi hade sökt oss till regionen först och de såg inte något behov alls av att utredan det autistiska.

Att få det här bemötadet av professionella som familjen trodde skulle ha kunskapen innebar nya sår som blev till ärr i den redan skadade självkänslan hos personen som gick igenom utredningen. Denna utredning var familjens sista utväg till en kompletterande utredning då VGR redan nekat en second opinion. Vi alla är medvetna om att en diagnos på papper inte gör någon skillnad i hur personen fungerar. Dock ger det dig rätt att prata om dina svårigheter i samhället på ett helt annat sätt. Samhället har en övertro på diagnoser, har du inte en diagnos så har du antagligen hittat på dina svårigheter. Vilket är en väldigt jobbig inställning att behöva möta till vardags.

Hur problematiken kan se ut hos en skolskadad/samhällsskadad tonåring/ung vuxen.

ADHD och autistisk (det är vanligt att ha både och). Svårt med kallprat, förståelse av sociala koder, relationer och föredrar äldre vänner. Tolkar språk bokstavligt, undviker ögonkontakt, har svårt att läsa av kroppsspråk och känslor. Svårt att uttrycka känslor och prata om dem. Reagerar starkt på förändringar och har stort kontrollbehov i vardagen. Djupa specialintressen påverkar vardagsfunktionen. Har kraftig sensorisk överkänslighet och matproblematik (ARFID). Döljer sina svårigheter i sociala sammanhang, vilket lett till att vården underskattar dessa personers behov av hjälp.

Rejection Sensitive Dysphoria (RSD) och ADHD

RSD är ett tillstånd där personer med NPF är extremt känsliga för avvisning, kritik eller att bli ignorerade.
Starka känslomässiga reaktioner som ångest, förtvivlan, vrede eller självnedvärdering kan uppstå – ibland så starkt att personen får självmordstankar eller socialt undandragande beteende. Många med NPF har en bakgrund av att ofta bli kritiserade och missförstådda, vilket skapar överkänslighet för dessa situationer.

Hur detta påverkar vardag och studier

Bristande självinsikt och stöd är vanligt och när svårigheter inte erkänns formellt blir det svårare att få rätt stöd. Även rätt förståelse och anpassningar inom vården och hos myndigheter som exempelvis Försäkringskassan. Andra förstår inte varför personen är trött, frånvarande, eller inte klarar sociala situationer, vilket ökar risken för skuld- och skamkänslor. Självbilden skadas av att maskera hela tiden utan att bli förstådd vilket ofta leder till utmattning och känslan av att det är “ens eget fel”.

Detta påverkan i sin tur studier genom sämre självstrukturering och planering. Förmåga att hantera oförutsägbarhet samt självreglering och uthållighet.
För någon med AuDHD, maskeringsbeteende och sensorisk känslighet innebär detta enorm belastning. Det blir svårt att få igång studierna eftersom det krävs stor mental energi att ens komma igång, särskilt om ämnet inte tillhör ett specialintresse. Allt tar längre tid när den mental energi går åt till att hantera sensoriska intryck, orostankar, avbrott i rutiner eller oväntade uppgifter. Risken för prokrastinering blir hög och det leder till utmattning. Ständig anpassning och brist på externt stöd gör att studier skjuts upp eller inte slutförs.
Att inte vara i klassrumsmiljö försvårar kontakt med andra, vilket både förstärker isolering och minskar möjlighet till stöd.

Om eleven också har RSD kan kritik (eller bara tystnad) från lärare eller handledare upplevas svår. Studier som går dåligt kan trigga intensiva känslor av värdelöshet och hopplöshet. Antingen försöker personen göra “allt perfekt” (och kraschar), eller undviker helt (och får ångest).

Vad innebär 2E – särbegåvning vid neuropsykiatriska diagnoser?

“Twice Exceptional (2E)” syftar på personer som har både en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (t.ex. ADHD, autism) och en ovanligt hög begåvning, ofta inom ett eller flera områden – till exempel språk, logik, kreativitet eller specialintressen. Hos en 2E-person kan det därför finnas en märklig blandning av extrem kapacitet (t.ex. i resonemang, språk, kreativitet, problemlösning). Samtidigt som vardagsfunktion, känsloreglering och praktiska färdigheter är kraftigt nedsatta. Detta skapar ofta en inre klyfta mellan förmåga och funktionsnivå, och omgivningen har ofta svårt att förstå hur någon som är “så smart” kan ha så svårt med till synes enkla saker.

Hur påverkar 2E vardagen – i kombination med AuDHD och RSD?

En person med 2E kan ofta vara missförstådd av både vård, skola och omgivning. Personen kan vara verbal, analytisk, insiktsfull och det kan få omgivningen att tro att “allt funkar”. Samtidigt kan personen vara oförmögen att komma igång, hålla ordning, följa instruktioner eller hantera förändringar. Detta kan leda till felbedömningar till exempel att svårigheterna beror på lathet, trotsighet eller bristande motivation. Personen får då varken tillräckliga utmaningar för sin begåvning eller det stöd som krävs för att hantera svårigheterna.
Den god verbal förmågan som visas kan då maskerar personens autistiska svårigheter, vilket ofta leder till att dessa elever inte blir tagna på allvar.

Att vara 2E innebär ofta att personen har en förstärkt inre stress eftersom man vet vad man borde kunna men inte lyckas. Att man skäms för sin bristande funktion eftersom andra tycker att man borde “klara mer”. Med AuDHD och RSD i mixen blir detta extra svårt eftersom AuDHD gör att det är svårt att reglera känslor, skapa struktur och hantera krav. RSD gör att varje upplevt misslyckande eller negativ reaktion blir ett känslomässigt trauma. Särbegåvningen innebär att personen ofta är medveten om allt detta, vilket förstärker självkritik, ångest och stress. Resultatet blir då perfektionism att försöka leva upp till sina egna (eller andras) orimliga krav. Prokrastinering genom att undvika uppgifter helt för att slippa misslyckas. För att slippa den ångest som säger “jag är värdelös” trots att man är väldigt kompetent inom vissa områden.

En 2E-person med AuDHD och RSD som ska klara studier ställs inför följande utmaningar:

Problemområde	Konsekvens
⚙️ Exekutiva funktioner (AuDHD)	Svårt att planera, strukturera, sätta igång och avsluta uppgifter
😵 RSD	Rädsla för kritik, ogillande eller att misslyckas → total låsning
🎢 Emotionell känslighet (2E)	Snabba svängningar mellan stor inspiration och djup förtvivlan
🎯 Höga krav (inre/yttre)	Press att prestera på topp → självkritik och utmattning
👁️ Maskering (autism)	Ständig ansträngning att “verka normal” → ökad trötthet och isolering
🔊 Sensorisk överkänslighet	Miljön (ljus, ljud, mat, dofter) stör koncentration och ork

Resultat blir då en starkt ojämn prestation till exempel briljant på vissa uppgifter men klarar inte av enkla instruktioner. En upplevelse av att “misslyckas som människa” och stor risk för utmattning, psykisk ohälsa och studieavbrott.

💡 Personen behöver strukturerat och tydligt upplägg vilket innebär att dela uppgifter i mindre delar med tydliga deadlines. Muntlig genomgång före och efter uppgifter kan hjälpa. Personlig kontakt och bekräftelse genom regelbunden och trygg kommunikation minskar stress och undvikandebeteende. Stöd i planering och genomförande till exempel mentorstöd, checklista, och visuell tidsplan. Flexibilitet vid inlämning och prestation till exempel att personen ofta presterar sent men bra och behöver förståelse för ojämn energinivå. Sensoriskt hänsynstagande en lugn miljö utan sensorisk överbelastning.

Konsekvenser vid otillräckligt stöd blir ofta kronisk stress och utmattningssymptom. Överväldigande känslor av otillräcklighet, nedstämdhet och isolering.
Ojämn eller utebliven studiegenomförande, trots hög motivation och intresse