Du har helt rätt – det är ofta inte personen som är “nedsatt”, utan omgivningen som skapar hinder genom bristande anpassning, förståelse och respekt. Det är fullt naturligt att inte vilja prata om sin neurodivergens när man under hela uppväxten blivit bemött som problemet.

Att en person inte vill prata och drar sig undan ibland och känner sig utanför är mycket förenligt med en “flight”-respons på långvarigt trauma, särskilt vid komplex PTSD i kombination med NPF och särbegåvning.

Flight-respons – så kan det se ut hos en ung vuxen

En flight-respons är hjärnans (och kroppens) sätt att “fly från fara”, men när hotet är psykologiskt – som ständigt ifrågasatt identitet, skam eller brist på acceptans – tar det andra former än fysisk flykt.

Social tillbakadragenhet

Det är när en person inte vill umgås, undviker grupper och inte känner sig som de andra. Personen avvisar andras försök till samtal om känslor, bakgrund eller identitet. Undviker allt som påminner om “etiketter” (som diagnoser) – eftersom det väcker skam eller ilska.

Intellektuell flykt eller överaktivitet

Personen kan bli väldigt fokuserad på vissa intressen, särskilt om de innebär kontroll eller förutsägbarhet (spel, teknik, fakta). Kan ägna sig åt tankeflykter eller fantasi och kan bygga världar i huvudet där hen får vara den hen är. Hyperfokuserar på något annat än känslor eftersom personen tänker “jag vill inte tänka på det nu”.

Digital eller fysisk isolering

Personen kan spendera mycket tid i digitala miljöer där hen slipper blickar och sociala koder. Drar sig undan familj och vardagskrav, kan vända på dygnet eller undvika rutiner. Stänger in sig i sitt rum eller undviker platser där hen riskerar att bli ifrågasatt.

Överanpassning som flyktmekanism

Försöker vara “duktig”, undvika konflikter och bli osynlig. Ger upp sina egna behov för att slippa kritik.
Är konstant “på helspänn”, men du ser det mest som utmattning, oro eller nedstämdhet.

Avstängning från kroppen och känslor

Personen vet inte vad denne känner, eller säger “det spelar ingen roll”. Har svårt att känna hunger, trötthet, eller glädje (vanligt vid både ARFID och trauma) och reagerar ibland starkt utan att förstå varför.

Hur du kan möta personen

Om du misstänker att personen är i en flight-respons kan du sänk krav på samtal och erbjud istället närvaro, inte analys. Bekräfta personens behov av distans, rytm och kontroll. Skapa öar av trygghet där personen får vara exakt som hen är, utan förklaring. Tala gärna i frågeform men utan krav på svar. “Jag vet att du inte gillar att prata om det, men tror du det är för att det känns som att samhället vill att du ska vara någon du inte är?”